Roliga historier att berätta

Gateflytten

Magnus satt vid gate 12 med en kopp kaffe och en halvläst deckare när högtalarna sprakade till.

”Resenärer till Málaga ombeds gå till gate 41.”

Gate 41 låg i andra änden av terminalen. Magnus svepte kaffet, tog väskan och började gå. Han hann precis sätta sig när nästa utrop kom: planet skulle trots allt avgå från gate 12.

Tillbaka igen. Andfådd sjönk han ner på samma stol som förut. Då sprakade det en tredje gång:

”Vi tackar alla som deltog i dagens frivilliga promenadpass. Trevlig resa!”

Den stora fågeln

Ola hade sparat i två år till en hängglidare. Första lediga lördagen bar han upp den på åsen ovanför byn, läste instruktionerna en sista gång och tog sats.

Det bar iväg. Ola svävade över ängarna och tyckte att han aldrig hade sett något vackrare.

Nere på en veranda satt pensionärerna Kurt och Margit med var sin kopp te.

”Margit, titta! En fågel stor som en bil!”

Margit kisade mot himlen.

”Den ser otäck ut. Ska du inte hämta hagelbössan?”

Kurt hämtade bössan, siktade och sköt två skott. Fågeln seglade lugnt vidare.

”Du missade visst”, sa Margit.

”Kanske det”, sa Kurt. ”Men den släppte i alla fall karln den hade i klorna.”

Samma provresultat

Jonas och Petter sökte samma jobb på en reklambyrå och skrev samma kunskapsprov i samma rum.

En vecka senare ringde byrån. Båda hade fått exakt samma poäng, men jobbet gick till Jonas.

Petter ringde tillbaka och ville ha en förklaring.

”Det avgjordes på fråga 14”, sa personalchefen. ”Jonas svarade: ’Det vet jag inte.’”

”Och jag?”

”Du skrev: ’Det gör inte jag heller.’”

Mirakel på lunchrestaurangen

Tre män åt lunch på samma restaurang en tisdag. Kalle satt i rullstol, Sture stammade svårt och Rolf hade kryckorna lutade mot bordet.

Vid fönsterbordet satt en skäggig man i vit klädnad och åt soppa. Kalle vinkade till sig servitrisen.

”Är det inte Jesus som sitter där?”

”Jo, han kommer hit varje tisdag.”

”Bjud honom på en kaffe från mig.”

Sture ville bjuda på en bit äppelkaka och Rolf på ett glas mineralvatten.

När Jesus hade ätit klart gick han fram till Kalle och lade handen på hans axel. Kalle reste sig ur rullstolen och tog några försiktiga steg.

Sedan gick Jesus till Sture och sa några vänliga ord. Sture svarade, och för första gången på trettio år kom orden utan ett enda hack.

Till sist vände Jesus sig mot Rolf. Men Rolf hade redan rafsat åt sig jackan och sprang mot dörren. Kryckorna lämnade han kvar.

”Nej, nej, inte jag!” ropade han. ”Jag har sjukpenning till och med mars!”

Skillnaden mellan hunden och frugan

• Hunden blir lika glad varje gång du kommer hem, även om du bara har varit ute med soporna.
• Hunden tycker att din sång är det bästa den har hört.
• Hunden har inga synpunkter på var du ställer skorna.
• Hunden delar gärna din korv och frågar aldrig hur många du redan har ätit.
• Hunden blir inte sur om du råkar säga fel namn.
• Hunden vill inte höra om dina gamla förhållanden.
• Hunden tycker att dina kompisar är fantastiska.
• Hunden är redo att gå ut när som helst och behöver aldrig fem minuter till framför spegeln.
• Hunden bryr sig inte om du hoppar över duschen en söndag.
• Hunden kommenterar aldrig att du har ätit upp den sista glassen.

Tänderna på festen

Bertil skulle hålla tal på bowlingklubbens jubileumsmiddag. Han var sen, rusade hemifrån och märkte först vid förrätten att löständerna låg kvar i glaset på badrumshyllan.

Han viskade om problemet till sin bordsgranne, en lång och blek herre i svart kavaj.

”Ingen fara”, sa grannen och plockade fram ett par tänder ur innerfickan. ”Prova de här.”

De var för stora. Grannen tog fram ett nytt par ur en annan ficka. Nu var de för små. Det tredje paret satt som gjutet.

Bertil åt med god aptit och höll ett tal som fick hela salen att skratta. Efteråt lämnade han tillbaka tänderna.

”Du räddade min kväll! Jag behöver faktiskt byta tandläkare. Har du mottagning i stan?”

”Jag är inte tandläkare”, sa grannen vänligt. ”Jag driver begravningsbyrån här på torget.”

En stor familj

Gunnel och Leif hade sju barn. Sex av dem var mörklockiga och runda i ansiktet. Den sjunde, Emil, var rödhårig, fräknig och hade glasögon.

En kväll när barnen hade somnat tog Leif mod till sig.

”Gunnel, jag måste fråga. Är Emil min son?”

Gunnel tittade ner i soffkudden.

”Ja, Leif. Emil är din.”

Leif andades ut. Sedan stelnade han till.

”Vänta nu. Vad menar du med Emil?”

Kepsen på första tee

Två golfare väntade på att slå ut på första hålet. Plötsligt tog den äldre av sig kepsen, höll den mot bröstet och stod alldeles stilla. På vägen bredvid banan körde en lång rad svarta bilar förbi.

När den sista bilen hade passerat satte han på sig kepsen igen.

”Vad fint av dig att visa respekt”, sa den yngre.

”Det var det minsta jag kunde göra”, sa den äldre och tog fram drivern. ”Vi var gifta i trettioåtta år.”

Pappa med fyra döttrar

Alla mina kompisar varnade mig. Med fyra döttrar skulle jag få se en lång rad hopplösa pojkvänner komma och gå.

Men det blev inte alls så. Varje kille som kom hem till oss var artig, tog i hand, pratade om sina studier och erbjöd sig att hjälpa till med disken.

En kväll sa jag till min äldsta dotter att jag var imponerad av deras omdöme.

Hon log medlidsamt.

”Pappa, det är bara de bästa vi tar med hem.”

Två besked från läkaren

Telefonen ringde mitt i frukosten. Det var doktor Lind.

”Jag har ett dåligt besked och ett ännu sämre”, sa hon.

Arne svalde sin smörgås.

”Ta det dåliga först.”

”Proverna visar att du har ungefär ett dygn kvar att leva.”

”Ett dygn! Hur kan något vara värre än det?”

”Jag har försökt ringa dig sedan i förrgår.”

Mannen på ön

Kryssningsfartyget gled förbi en liten ö med en enda palm. På stranden hoppade en skäggig man runt och viftade med båda armarna.

En passagerare vände sig till kaptenen.

”Borde vi inte stanna? Han verkar ju behöva hjälp.”

”Ingen aning vem han är”, sa kaptenen och höjde handen till hälsning. ”Han håller på så där varenda gång vi kör förbi.”

Pudeln som kunde prata

Sven körde på en grusväg i Värmland när han fick syn på en handmålad skylt: ”Talande hund säljes.”

Han svängde in på gården. Bonden pekade med tummen mot ladan.

”Han ligger i solstolen där bakom.”

I solstolen låg en pudel med solglasögon.

”Kan du verkligen prata?” frågade Sven.

”Visst”, sa pudeln och sköt upp glasögonen i pannan. ”Jag upptäckte det som valp. Först jobbade jag som tolk på FN, sedan blev jag hemlig agent. Jag har avslöjat tre spionligor och fått medalj av kungen. Nu är jag pensionär och vill bara ha lugn och ro.”

Sven skyndade tillbaka till bonden.

”Vad vill du ha för honom?”

”Femtio kronor.”

”Femtio kronor? För en hund som har jobbat på FN?”

Bonden suckade.

”Han har aldrig varit längre bort än Karlstad. Han hittar på allting.”

Glödlampan

Lasse ville ha ledigt, men chefen sa nej varje gång han frågade. Till slut bestämde han sig för att verka så utarbetad att chefen inte skulle ha något val.

Han klättrade upp på skrivbordet, krokade fast benen i taklampan och hängde där med huvudet nedåt.

Chefen kom in och tappade pärmen han bar på.

”Vad håller du på med?”

”Jag är en glödlampa.”

”Du är överarbetad. Gå hem och vila resten av veckan.”

Lasse klev ner och tog på sig jackan. Samtidigt reste sig kollegan Sara och började packa sin väska.

”Vart ska du?” frågade chefen.

”Hem”, sa Sara. ”Jag kan inte jobba i mörker.”

Julplanen

Två dagar före jul ringde Gösta till sin dotter Lena i Göteborg.

”Jag vill att du ska veta att mamma och jag ska skiljas. Fyrtiotvå år får räcka.”

”Pappa, det kan du inte mena! Gör ingenting förrän jag har pratat med er!”

”Det är bestämt. Jag ringer din bror också, så att ni slipper höra det från någon annan.”

Lena ringde genast sin bror Mattias, och en timme senare hade de bokat tåg hem samma kväll.

Gösta lade på luren och vände sig till Birgit, som satt i fåtöljen med korsordet.

”De kommer båda två. Och i år betalar de biljetterna själva.”

Den sista koppen

En kvinna stod åtalad för att ha förgiftat sin man.

”Ni hällde giftet i hans kaffe och såg honom dricka det”, sa åklagaren. ”Kände ni ingenting?”

Kvinnan tänkte efter.

”Jo. Ett kort ögonblick tyckte jag synd om honom.”

”När var det?”

”När han sa att det var det godaste kaffe han hade druckit och ville ha påtår.”

Advokatens glada besked

Advokaten kom in i besöksrummet och såg mycket nöjd ut.

”Goda nyheter!”

Hans klient, som skulle avrättas på fredag, tittade upp.

”Goda nyheter? Du förlorade både rättegången och överklagandet, och nu ska jag sättas i elektriska stolen för något jag inte har gjort.”

”Det stämmer”, sa advokaten. ”Men jag har förhandlat ner spänningen.”

Den finaste begravningen

När Ingrids pappa dog sa hon till begravningsbyrån att ingenting fick vara för dyrt.

Begravningen blev värdig och vacker, och fakturan på 180 000 kronor betalade hon utan att tveka.

En månad senare kom en ny faktura på 995 kronor. Månaden därpå kom en till. När den tredje dök upp ringde hon byrån.

”Vad är det jag betalar för varje månad?”

”Ni bad om det allra finaste”, sa begravningsentreprenören. ”Ek, sidenfoder och liljor.”

”Ja, men nu då?”

”Smokingen. Den är hyrd.”

Den lediga stolen

Tobias hade vunnit en biljett till cupfinalen, men platsen låg högst upp bakom en stolpe. I halvtid fick han syn på en tom stol på tredje raden, mitt för mittlinjen.

Han smög ner och frågade den äldre mannen bredvid om stolen var ledig.

”Sätt dig du.”

”Tack! Otroligt att någon låter bli att använda en sådan plats.”

”Den var min frus”, sa mannen. ”Vi har gått på finalen tillsammans i tjugo år. Hon dog i somras.”

”Jag beklagar. Kunde ingen annan i familjen ta biljetten?”

”Nej”, sa mannen. ”De är på begravningen allihop.”

Fel nummer

Sara hade en bebis som skrek, en hund som kräktes och en tvättmaskin som läckte. Mitt i allt ringde telefonen.

”Hej gumman, hur har du det?”

”Åh, mamma! Allt är kaos. Bebisen vill inte äta, hunden är sjuk, tvättstugan står under vatten och svärföräldrarna kommer i kväll.”

”Andas lugnt. Jag åker till dig nu och hjälper till med maten och tvätten. Jag ringer Peter också, så att han kommer hem tidigt från jobbet.”

”Peter?” sa Sara. ”Min man heter Johan.”

Det blev tyst.

”Är det inte Annika jag pratar med?”

”Nej, jag heter Sara.”

”Oj, förlåt. Då har jag slagit fel nummer.”

En lång paus.

”Betyder det att du inte kommer ändå?”

Rumskamraten som snarkade

Klockan var nästan midnatt och Ove hade frågat på fem hotell. Alla var fullbokade. På det sjätte skakade receptionisten också på huvudet, men tvekade sedan.

”Det finns en säng ledig i ett dubbelrum. Men mannen som bor där snarkar så att väggarna skakar. Ingen har stått ut en hel natt.”

”Jag tar den”, sa Ove.

Vid frukosten nästa morgon såg Ove pigg och utvilad ut. Rumskamraten satt två bord bort med rödsprängda ögon.

”Hur lyckades du sova?” frågade receptionisten.

”Enkelt. Innan jag släckte gav jag honom en puss på pannan och sa ’sov gott, sötnos’. Sedan låg han klarvaken och vaktade mig hela natten.”

Formuläret

En kvinna lämnade in sin jobbansökan, och personalchefen ögnade igenom den.

”Ni har glömt att fylla i ålder.”

Kvinnan räknade tyst på fingrarna.

”Trettioett.”

”Och namnet saknas också.”

Kvinnan blundade och nynnade lågt: ”Ja, må hon leva, ja, må hon leva … och ett fyrfaldigt leve för …”

Hon slog upp ögonen.

”Lisa!”

Kortet vid altaret

Gästerna såg hur bruden diskret stack något i sin pappas hand precis när de kom fram till altaret.

På middagen kunde moster Vivi inte hålla sig längre.

”Vad var det hon gav dig?”

Pappan klappade sig nöjt på bröstfickan.

”Mitt kreditkort. Från och med i dag är det brudgummens problem.”

Skogen i bilen

En polispatrull följde en liten bil som slingrade sig från dikeskant till dikeskant. Till slut vinkade de in den till sidan.

”Har ni druckit något?” frågade konstapeln.

”Inte en droppe! Men vägen är full av granar. Så fort jag tittar upp står det en framför mig. Jag svänger åt vänster, och där är en till. Jag svänger åt höger, och där står ännu en!”

Konstapeln lutade sig in genom rutan och knackade på den lilla doftgranen som dinglade i backspegeln.

”Det är den här, frun.”

Klockan

En man släpade på två jättelika resväskor när en förbipasserande frågade vad klockan var.

Mannen ställde ner väskorna och tittade på sitt klumpiga armbandsur.

”Kvart i tre. Och just nu är det tre grader varmare i Rom.”

”Imponerande!”

”Den gör mycket mer än så. Den översätter mellan femtio språk, visar vägen hem, mäter pulsen, tar foton och filmar allt omkring sig. Jag har byggt den själv.”

”Den måste jag ha. Jag ger dig 80 000 kronor på stället.”

Mannen tvekade, men tog till slut emot pengarna och knäppte av sig klockan. Köparen gick glatt därifrån.

”Hallå!” ropade mannen efter honom och pekade på väskorna. ”Glöm inte batterierna!”

Flygbilder

Chefredaktören kom inrusande på redaktionen.

”Det brinner i skogen norr om stan! Åk till flygfältet, där står ett plan och väntar. Jag vill ha bilder från luften till kvällsupplagan.”

Fotografen tog kameran och körde iväg. På det lilla flygfältet stod en propellermaskin med motorn igång. Han hoppade in.

”Kör!”

Piloten lyfte. När de var uppe pekade fotografen mot röken.

”Gå ner lite och flyg över branden ett par varv.”

”Varför då?”

”Jag ska fotografera!”

Piloten blev blek.

”Fotografera? Är inte du min flyglärare?”

Dörren som inte fick öppnas

Arvid från Norrbotten hade aldrig bott på hotell, men efter sin kusins begravning i Stockholm fick han ett rum på ett fint hotell. En halvtimme efter incheckningen ringde han receptionen.

”Jag kommer inte ut.”

”Hur menar ni?”

”Det finns tre dörrar. En leder till toaletten och en till garderoben.”

”Och den tredje?”

”På den hänger en skylt där det står ’Stör ej’.”

Strafflappen

En lärare körde mot rött på väg till jobbet och blev stoppad. När hon stod inför domaren bad hon att få gå en trafikkurs i stället för att få böter.

”Jag är lärare och brukar vara mycket noggrann”, sa hon.

Domaren lyste upp.

”Lärare? Den här dagen har jag väntat på sedan mellanstadiet.”

Han räckte henne ett kollegieblock.

”Ni får gå kursen. Men först skriver ni femhundra gånger: Jag ska aldrig mer köra mot rött.”

Siffran i rapporten

En man ringde larmcentralen mitt i natten.

”Det har varit en inbrottstjuv här. Han hade kniv, så jag slog honom med golfklubban. Jag tror att han är död.”

”Hur många gånger slog ni honom?”

”Fem gånger. Kanske sex.”

Det blev tyst i luren.

”Skriv fem.”

Söndagstidningen

Hugo ringde tidningens kundtjänst och var mycket upprörd.

”Det är tredje gången den här månaden! Var är min söndagstidning?”

”Det är lördag i dag”, sa kvinnan i kundtjänst vänligt. ”Söndagstidningen kommer i morgon.”

Det blev tyst en lång stund.

”Jaha”, sa Hugo till slut. ”Det förklarar varför det var så glest i kyrkan i förmiddags.”

Kunden har alltid rätt

Butikschefen i järnhandeln hörde en av de anställda säga till en kund:

”Nej, det har vi inte haft på länge. Och det lär inte komma heller.”

Chefen skyndade fram.

”Det ordnar vi! Det ska vara här i slutet av veckan.”

När kunden hade gått drog han med sig den anställde in på lagret.

”Säg aldrig till en kund att vi inte kan skaffa något. Allt går att beställa. Vad var det hon ville ha?”

”Regn.”

Böterna

Rektorn välkomnade de nya studenterna och gick igenom reglerna för studentboendet.

”Killar får inte vistas i tjejernas korridor och tjejer inte i killarnas. Den som bryter mot regeln betalar 300 kronor första gången, 600 kronor andra gången och 1 200 kronor tredje gången. Några frågor?”

En kille längst bak räckte upp handen.

”Finns det årskort?”

Nummerlappen

Det var derby på storbildsskärmen och puben var proppfull. Servitrisen sprang mellan borden, men en man i hörnet bankade i bordet varannan minut och ropade på service.

Till slut gick hon fram, skrev 87 på en lapp och lade den framför honom.

”Du får vänta på din tur.”

Sedan vände hon sig mot lokalen och ropade:

”Nummer tre! Vem har nummer tre?”

Middagen

Hela lördagen låg Roger i soffan och tittade på fotboll medan Anette klippte häcken och rensade rabatterna. Vid sextiden kom han ut på verandan.

”Vad blir det till middag?”

Anette torkade svetten ur pannan.

”Låtsas att jag inte är hemma och laga något själv.”

Roger gick in och stekte en entrecote och bakade en potatis. När Anette kom in en halvtimme senare satt han och torkade upp såsen med en brödbit.

”Var är min portion?”

Roger tittade förvånat upp.

”Du var ju inte hemma.”

Andens gräns

En kvinna hittade en gammal oljelampa på stranden och gned bort sanden. Ut kom en ande.

”Jag beviljar en önskan. En, inte tre.”

Hon tog med anden hem och vecklade ut en världskarta på köksbordet.

”Jag vill att de här två länderna slutar kriga med varandra.”

Anden kliade sig i huvudet.

”De har bråkat i flera hundra år. Det klarar jag inte. Önska något annat.”

”Okej. Då vill jag ha en man som lagar mat, städar, lyssnar när jag pratar, älskar barn och inte ligger framför sporten hela helgerna.”

Anden suckade djupt.

”Kan vi titta på kartan en gång till?”

Grannen i båset

Jag hade precis satt mig på toaletten vid en rastplats längs E4:an när det kom en röst från båset bredvid.

”Hallå, hur är läget?”

Lite förvånad svarade jag att det var bra.

”Vad håller du på med då?”

”Ja … samma sak som du, antar jag. Jag är på väg norrut.”

”Ska jag komma över en stund?”

Jag blev alldeles kall.

”Nej tack, det passar inte alls.”

Då hörde jag mannen säga:

”Älskling, jag ringer upp dig sen. Det sitter en tok här bredvid som svarar på allt jag säger.”

Hela församlingen

Prästen avslutade sin predikan med att slå ut med armarna.

”Res er, alla ni som vill komma till himlen!”

Hela kyrkan reste sig, utom farbror Nils på första bänken.

”Nils, vill inte du komma till himlen?”

”Jo, självklart. Men inte i dag.”

”Varför sitter du kvar då?”

”Jag trodde att du tänkte åka nu.”

Torkstället

En man stod i kön till pärleporten och såg hur Sankte Per skickade folk antingen in i himlen eller vidare till djävulen. Djävulen kastade de flesta direkt i elden, men några hängde han på en klädlina.

När djävulen passerade frågade mannen varför.

”De där kommer från Göteborg”, sa djävulen. ”De måste få torka först.”

Kycklingodlaren

Efter tjugo år på banken sa Pelle upp sig och köpte en gård. Han skulle föda upp kycklingar.

Första veckan köpte han hundra kycklingar av en uppfödare i grannbyn. Veckan efter köpte han tvåhundra. Tredje veckan ville han ha femhundra.

”Du måste ha fått fart på verksamheten!” sa uppfödaren.

”Inte riktigt”, sa Pelle. ”Jag vet inte om jag sätter dem för djupt eller för tätt.”

Tre bekännelser

Tre psykologer satt och drack te en kväll och konstaterade att de lyssnade på andras problem hela dagarna men aldrig berättade om sina egna. De bestämde sig för att vara ärliga.

”Jag har spelskulder”, sa den första. ”Ibland fakturerar jag patienter för samtal som aldrig har ägt rum.”

”Jag dricker för mycket”, sa den andra. ”Jag har ett vinskåp på mottagningen som ingen känner till.”

Den tredje log och tog upp telefonen.

”Mitt problem är att jag inte kan hålla tyst om någonting.”

11 sätt att göra hissresan oförglömlig

1. Hälsa på alla som kliver på med ett fast handslag och säg ditt fullständiga namn.
2. Bär på en liten kylväska och berätta att du är på väg till sjukhuset med en njure.
3. Säg ”pling!” varje gång hissen passerar en våning.
4. Stå vänd mot väggen hela resan.
5. Låt en handdocka presentera sig för alla i hissen.
6. Fråga den som står bredvid om hen också hör musiken. Det finns ingen musik.
7. Peka på en knapp och fråga: ”Vågar du trycka på den?”
8. Rita en osynlig ruta på golvet och be alla hålla sig utanför den.
9. Gör en liten segergest varje gång dörrarna stängs.
10. Viska ”snart framme, snart framme” till din portfölj.
11. Mumla lugnande ord till dig själv ända tills dörrarna öppnas.

Oigenkännlig

Efter en hjärtattack stod Ulla plötsligt framför Gud.

”Är det över nu?”

”Inte alls”, sa Gud. ”Du har trettiofem år kvar.”

Ulla vaknade på sjukhuset och tänkte att om hon nu skulle leva så länge kunde hon lika gärna göra något av det. Hon gjorde ett ansiktslyft, fixade tänderna, bytte frisyr och köpte en helt ny garderob.

Samma dag som hon kom ut från skönhetssalongen blev hon påkörd av en buss.

När hon åter stod framför Gud var hon rasande.

”Du lovade mig trettiofem år!”

Gud kisade och lutade sig fram.

”Ulla? Förlåt, jag kände inte igen dig.”

Tre blondiner och påsken

Sankte Per tittade på de tre blondinerna vid pärleporten.

”En fråga var. Svarar ni rätt får ni komma in. Vad firar vi på påsk?”

Den första svarade snabbt:

”Det är då man dansar runt stången och äter jordgubbar.”

”Fel.”

Den andra:

”Det är när tomten kommer med paketen.”

”Fel igen.”

Den tredje harklade sig.

”Jesus korsfästes och lades i en grav som stängdes med en stor sten.”

”Mycket bra!”

”Och varje år flyttar man på stenen. Ser Jesus sin skugga blir det sex veckor till av vinter.”

Den vakande fågeln

En tjuv bröt sig in i en villa mitt i natten. Han hade just börjat leta efter smycken när en röst sa:

”Jesus ser dig.”

Han frös till. Inget mer hördes, så han fortsatte smyga.

”Jesus ser dig.”

Han tände ficklampan och fick syn på en papegoja i en bur.

”Var det du?” fnissade tjuven.

”Ja. Jag ville bara varna dig.”

”Varna mig? Du är ju en papegoja.”

”Jag vet”, sa fågeln. ”Men Jesus är en dobermann.”

Önskelistan

Kent ville verkligen överraska Monica på hennes femtioårsdag.

”Vad vill du ha? Ett halsband?”

”Nej.”

”En resa till Thailand?”

”Nej.”

”En ny bil, då?”

”Nej, Kent. Jag vill skiljas.”

Kent kliade sig i nacken.

”Nja, så mycket hade jag inte tänkt lägga.”

Bromsen

Jag sprang bredvid min son Ville i en hel vecka innan han klarade sig utan stödhjul. En dag släppte jag sadeln och han fortsatte själv, rakt mot en stor syrénbuske.

”Trampa bakåt så bryter du farten!” skrek jag.

Ville trampade framåt så fort han kunde och for rakt in i busken.

Jag drog upp honom och frågade varför han inte hade gjort som jag sa.

”Jag ville inte att något skulle gå sönder!”

Uteplatsen

Rolf skulle lägga en stenlagd uteplats på baksidan av huset. Han köpte tvåhundra plattor och började lägga ut dem i ett mönster.

På kvällen tyckte han att mönstret såg tråkigt ut, så han plockade upp alla plattorna och staplade dem mot husväggen.

Nästa dag lade han ett nytt mönster, men marken var för ojämn. Upp med plattorna igen. Han beställde två kubik sand.

Tredje dagen började han om från början. Då lutade sig grannen över staketet med kaffekoppen i handen.

”Snyggt. Men en sak undrar jag. Ska du ta in den varje kväll?”

Bulan

Mattläggaren var klar med sista rummet och skulle belöna sig med en cigarett, men paketet var borta. Då fick han syn på en liten bula mitt på den nya mattan.

Hellre det än att riva upp allt. Han tog hammaren och knackade bulan platt.

I samma stund kom husägaren in.

”Här, du glömde cigaretterna i köket.”

Hon tittade sig omkring.

”Förresten, har du sett vår undulat?”

Pengarna tog slut

Linnea ringde sin pappa och var arg.

”Du sa att den där banken var säker!”

”Det är en av de största bankerna i landet.”

”Jaså? I morse försökte jag köpa skor, och då stod det på skärmen att det inte fanns täckning. Banken har slut på pengar, pappa!”

Bordsbönen

En dömd man knuffades ut på arenan. Han föll på knä och bad för sitt liv.

Porten öppnades och ett väldigt lejon kom ut. Men i stället för att anfalla lade sig lejonet också på knä och knäppte tassarna.

Mannen grät av lättnad.

”Gud är god! Du är en troende!”

Lejonet slog upp ett öga.

”Tyst nu. Jag läser bordsbön.”

Prästens första bikt

Den nyvigde prästen skulle ta emot sin första bikt, och kyrkoherden satt med för att kunna ge honom råd. Efteråt frågade den unge prästen hur det hade gått.

”Riktigt bra”, sa kyrkoherden. ”Bara en liten sak. Nästa gång säger du ’jag förstår’ eller ’gå i frid’. Inte ’nämen jösses, berätta mer!’”

Välkommen hit

Jag har alltid tyckt att jag ser yngre ut än jag är. Folk brukar gissa tio år för lågt.

I förra veckan körde jag mamma tillbaka till äldreboendet efter ett besök. Hennes väskor var tunga, och jag stånkade uppför trappan med en i varje hand.

Två äldre herrar höll upp dörren för mig. Den ena klappade mig på axeln.

”Välkommen hit! Du kommer att trivas, maten är riktigt god.”

Predikan som fastnade

Den unge prästen höll sin första predikan, och efter fem minuter blev det alldeles tomt i huvudet. Han kom ihåg ett tips från utbildningen: upprepa det du nyss sa, så kommer resten tillbaka.

”Se, jag kommer snart”, sa han.

Ingenting hände.

”Se, jag kommer snart!” sa han högre.

Fortfarande ingenting.

”SE, JAG KOMMER SNART!” ropade han och lutade sig så långt fram över predikstolen att han tappade balansen och landade i knät på fru Holm på första bänken.

Han bad om ursäkt om och om igen.

”Det var mitt eget fel”, sa fru Holm och rättade till hatten. ”Du varnade mig ju tre gånger.”

Den nya i kyrkan

En nyanländ missionär som ännu inte förstod mycket svenska kom för sent till högmässan och fick sätta sig på första bänken. Han bestämde sig för att göra precis som mannen bredvid.

Mannen reste sig, och missionären reste sig. Mannen sjöng, och missionären nynnade med. Mannen knäppte händerna, och missionären gjorde likadant.

Mot slutet sa prästen något, och mannen bredvid reste sig. Missionären reste sig också. Det gick ett sus genom kyrkan.

Efter gudstjänsten kom prästen fram.

”Du förstår inte så mycket svenska än?”

”Nej. Märktes det?”

”Jag sa att familjen Berg har fått en son och bad den stolte pappan att resa sig.”

Lättast att operera

Fyra kirurger satt i fikarummet och diskuterade vilka patienter som var enklast att operera.

”Elektriker”, sa den första. ”Allt är färgkodat.”

”Bibliotekarier”, sa den andra. ”Allt står i bokstavsordning.”

”Revisorer”, sa den tredje. ”Allt är numrerat och summerat.”

”Politiker”, sa den fjärde. ”Ingen ryggrad, inget hjärta, och huvudet och baken går att byta plats på.”

Mirakelbränslet

Syster Agnes var på väg till sjukhemmet med ett bäcken till en sjuk vän när bilen stannade. Bensinen var slut.

På macken hade de inga dunkar kvar, så hon gick tillbaka till bilen, hämtade bäckenet, fyllde det med bensin och bar det försiktigt tillbaka.

Två män utanför pizzerian på andra sidan gatan såg henne hälla innehållet i tanken.

”Om den där bilen startar”, sa den ene, ”går jag i kyrkan varenda söndag resten av livet.”

Skivan som hakade upp sig

Efter pensionen började jag på en kvällskurs i spanska. Läraren sa att en elev lät ”som en skiva som har hakat upp sig”.

På rasten frågade en ung man i min grupp vad det betydde. Jag förklarade att vinylskivor kunde få repor, så att nålen hoppade tillbaka och samma lilla bit spelades om och om igen.

Han nickade.

”Ah, som när Spotify buffrar!”

Provet

Läkaren gav sexårige Theo en liten plastmugg.

”Gå in på toaletten och kissa i den här, är du snäll.”

Fem minuter senare kom Theo ut och lämnade tillbaka muggen. Den var tom.

”Den behövdes inte”, sa han. ”Det fanns en riktig toalett där inne.”

Språkkursen

Efter många års väntan fick Karin och Mikael veta att de skulle få adoptera en liten pojke från Japan. Veckan efter anmälde de sig till en kvällskurs i japanska.

”Vad roligt att ni vill lära er japanska”, sa kursledaren. ”Varför just nu?”

”Vi ska adoptera en pojke från Tokyo”, sa Mikael stolt. ”Vi vill förstå vad han säger när han börjar prata.”

Fyra frågor

En man ringde en advokatbyrå.

”Är det du som är advokat?”

”Ja.”

”Vad kostar det att ställa några frågor?”

”Tvåtusen kronor för fyra frågor.”

”Är inte det fruktansvärt dyrt?”

”Jo. Och vad är din fjärde fråga?”

Bilen för en hundralapp

Johan läste en annons på nätet: ”Porsche 911, i princip ny, 100 kr.” Han ringde direkt.

”Är det ett skrivfel?”

”Nej då”, sa kvinnan i telefonen. ”Hundra kronor.”

”Varför så billigt?”

”Min man gick bort förra månaden. I testamentet stod det att bilen skulle säljas och att pengarna skulle gå till hans sekreterare.”

Det goda beskedet

Läkaren satte sig mittemot den gamle mannen.

”Jag har ett dåligt besked och ett bra.”

”Ta det dåliga först.”

”Du har en obotlig sjukdom, och det kommer att bli jobbigt mot slutet.”

Mannen blev alldeles grå i ansiktet.

”Vad kan vara bra efter det?”

”Du har också ett mycket dåligt minne. Om en kvart har du glömt hela det här samtalet.”

Jonglören

En jonglör var sen till sin föreställning och blev stoppad för fortkörning. Polisen fick syn på sex långa knivar i baksätet.

”Vad ska de vara till?”

”Jag jonglerar med dem på cirkusen.”

”Visa”, sa polisen.

Jonglören ställde sig på vägrenen och kastade knivarna i luften, snabbare och snabbare.

En bil körde förbi. Föraren tittade på sin fru och skakade på huvudet.

”Tur att jag slutade dricka. Titta vilka nykterhetstester de har nu för tiden.”

Det tomma framsätet

En äldre dam ringde polisen och var mycket upprörd.

”Någon har länsat min bil! Ratten är borta, växelspaken, radion och till och med pedalerna!”

”Vi skickar någon”, sa polisen.

En kvart senare ringde damen igen.

”Förlåt, ni behöver inte komma. Jag satt i baksätet.”

Taxiresan

En kvinna som gick i sömnen och alltid sov naken vaknade en natt i baksätet på en taxi.

”Vart ska vi?” frågade chauffören och tittade i backspegeln. Sedan tittade han igen.

”Har du aldrig sett en naken kvinna förut?” fräste hon.

”Jo, många gånger”, sa chauffören. ”Jag funderar bara på var du har plånboken.”

En sekund i himlen

Arne låg i sängen och bad sin kvällsbön.

”Gud, hur lång tid är en miljon år för dig?”

”Ungefär en sekund”, svarade Gud.

”Och hur mycket är en miljon kronor för dig?”

”Ungefär en krona.”

Arne knäppte händerna lite hårdare.

”Snälla Gud, kan jag få en krona?”

”Visst. Vänta bara en sekund.”

Rätt lag

Fröken Eva var stor AIK-supporter. Första skoldagen bad hon alla som höll på AIK att räcka upp handen. Hela klassen räckte upp handen, utom Maja.

”Varför räcker inte du upp handen, Maja?”

”Jag håller på Djurgården.”

”Hur kommer det sig?”

”Mamma håller på Djurgården och pappa håller på Djurgården, så då gör jag också det.”

Fröken suckade.

”Man behöver inte tycka som sina föräldrar om allt. Om din mamma var en idiot och din pappa var en idiot, vad skulle du vara då?”

Maja funderade en stund.

”AIK:are.”