Ordvitsar i svenskan: därför bygger de på dubbelbetydelser

Varför skrattar vi åt ordvitsar? Ofta handlar det om att ett ord eller en fras kan tolkas på fler än ett sätt, och att hjärnan snubblar på den oväntade betydelsen. Svenskan rymmer också andra språklekar, som hittepåord och medvetna omkastningar. Den här genomgången visar hur några av dem fungerar, med exempel ur svenskt språkbruk.

Dubbelbetydelser som motor

Ordvitsar lever på att ett ord eller en ljudföljd kan bära flera betydelser. Ett klassiskt exempel är frågan varför mammutarna dog ut: för att det inte fanns några papputar. Skämtet bygger på att mammut och papput låter lika, men att det andra ordet inte finns i svenskan – det skapas för stunden och får sin poäng genom kontrasten. Sådana vitsar kallas ibland pappavitsar, ett samlingsnamn för ordskämt som ofta får publiken att stöna snarare än att jubla.

En annan typ av ordvits är den så kallade dåliga ordvitsen, som när frågan i vilket land man återföds som hink får svaret i Spann-igen. Här knyter spann an till hink och igen till återfödelse, och dubbelbetydelsen uppstår i sammansättningen.

Hittepåord med förebild

Den som inte nöjer sig med befintliga ord kan hitta på egna, men leken fungerar bäst när det nya ordet bildas efter en igenkännbar modell. Universitetslektorn i franska Maria Svensson, som skrivit boken Leken i språket och språket i leken, ger exempel på vännen som ville ge sig ut på en cyklats. Ordet förstås direkt eftersom det följer mönstret från seglats, med ett föremål i stammen. Andra förslag som springats, bilats och knypplats ratades – antingen saknades ett tydligt föremål eller så lät ordet inte tillräckligt bra.

Ett annat hittepåord är tröttma, som ansluter till befintliga fetma och sötma. Poängen är att det nya ordet behöver ett befintligt ord att hänga upp sig på för att bli begripligt.

Befintliga ord i oväntade sammanhang

Man behöver inte hitta på ord för att leka med språket. Det går utmärkt att använda redan befintliga ord på oväntade sätt och i sammanhang som gör att tankarna leds lite fel. I boken Fantastikboken av Magnus Lönn finns ordet lekstäver, som läsaren själv får fylla med betydelse. I Jesper Lundqvists Kivi och monsterhund dyker släktingar som mappor, pammor, brysslingar och parvelpysor upp. Och i Povel Ramels Min galna hage byts skolämnet matematik ut mot räknematik, ett ord som kanske till och med är bättre än originalet. Gemensamt för exemplen är att de vrider på det förväntade och låter läsaren upptäcka en ny betydelse i ett välbekant mönster.

Ordvitsar i sport- och tipsvärlden

Samma mekanik går igen i sport- och tipsvärlden, där tecken som 1, X och 2 gärna får dubbeltydig laddning. En tipspromenad eller en fotbollsrad kan bli en ordlek i sig när kryss, halvtidsresultat och målskillnad får oväntade tolkningar. Den som följer fotboll och vill se hur den egna raden står sig kan använda Topptipset resultat för liveresultat. Där visas matchernas ställning, status och aktuella tecken, vilket gör det enklare att jämföra sin rad med omgången.

Praktisk slutsats

Ordvitsar och språklekar kräver inte att man kan någon särskild teknik, utan bara en känsla för hur ord låter och vad de kan betyda. Testa att hitta på ett ord efter en befintlig modell, eller använd ett vanligt ord i ett sammanhang där det inte hör hemma. Ofta räcker det med en liten förskjutning av betydelsen för att det roliga ska uppstå.